Alma vill att den unga publiken ska känna igen sig

25-åriga skådespelaren och musikalartisten Alma Bengtsson är ett av flera nya ansikten i Spira i höst. Hon gör en av rollerna i den nyskrivna ungdomsmusikalen Alla skriker, ingen hör – en föreställning som hon beskriver som både viktig och spännande.

Musikalen handlar om en familj där både vuxna och barn förlorar kontrollen över sina inre demoner. För att hitta tillbaka till sig själva och få ett slut på alla bråk måste de möta sina innersta rädslor. Varje familjemedlem representeras på scen dels av ett vanligt jag och dels av ett skuggjag som uttrycker personens mörkare sidor. Alma gör rollen som Hel, som i föreställningen är dottern Helenas skuggjag.
– För mig är den här musikalen intressant ur flera aspekter, säger Alma.

Som exempel nämner hon skildringen av familjerelationer och familjedynamik, men också att manusförfattaren och regissören Rikard Bergqvists vågar närma sig problem som inte så ofta får utrymme i musikalsammanhang.
– Det är spännande att karaktärerna och deras skuggjag får mötas i olika konstellationer. Föreställningen är väldigt intressant både formmässigt och tematiskt, och framförallt är det viktigt att psykiska problem skildras på det här sättet. Jag har tidigare jobbat med olika projekt kopplade till psykisk ohälsa och som person vill jag bidra till att minska stigmatiseringen kring ämnet. Dessutom är det både komplext och utmanade för mig som artist att göra en sådan roll.

Alma poängterar att psykisk ohälsa drabbar alla ålders- och samhällsgrupper, i synnerhet barn och unga. Därför är det så viktigt att se karaktärer som kämpar med den här problematiken på scen.
­- Jag tror att Alla skriker ingen hör kan bli banbrytande på det sättet och ge både ungdomar och deras föräldrar möjlighet att känna igen sig.

I skrivande stund befinner sig Alma i Visby. Där gör hon rollen som soldaten Paul Bäumer i Gotlands länsteaters uppsättning av krigsdramat På västfronten intet nytt. Därefter väntar en roll i Sweeney Todd på Lilla Beddinge Teater innan repetitionerna drar igång i Kulturhuset Spira i augusti.
– Jag tror jag hinner med en veckas ledighet innan jag kommer till Jönköping. Det är verkligen fullt upp. Jag gick ut scenskolans musikallinje vid sämsta tänkbara tidpunkt, mitt under pandemin, men har haft turen att få jobba kontinuerligt, inte minst på Gotlands länsteater. Det är jag väldigt tacksam för.

Alma säger att hon inte valde sitt yrke, snarare att det bara blev så. Hon spelade valthorn som barn och började sjunga visor i tonåren, vilket i sin tur bäddade för nästa steg.
– Visor är ju en väldigt berättande musikform, varje låt är som en liten saga eller historia. På samma sätt är det med musikal, som dessutom är en väldigt bred genre både när det gäller musiken och berättelserna. Den variationen är viktig för mig.

Någon särskild drömroll eller drömprojekt har hon inte. Snarare är det variationen i sig som är drivkraften.
– Jag ser mig främst som en skådespelare. Gestaltningen kommer alltid först när jag står på scen, det är där min passion ligger. Sen om jag uttrycker mig via tal, sång eller rörelse är inte så viktigt, utan mer en formsak. Det viktiga nu är att jag får fortsätta jobba med många olika saker. Min kärlek till yrket gör att jag tar mig an alla typer av roller med lika stor nyfikenhet.

Text: Mats Fäldt
Foto: Lars Kroon