Här ska alla trivas

Möblerna började falla isär och plötsligt fanns tiden att göra något åt det. Ett halvår in i pandemin blev det Mia Isakssons och Jennie Palmérs arbetsuppgift att fräscha upp och fixa till huset. Lagom till tioårsjubileet har nu naturen flyttat in.

När arkitekt Gert Wingårdhs skapelse stod klar för invigning 2011 var det ett magnifikt bygge i 6 000 kvadratmeter glas och öländsk kalksten som mötte publiken. Efter ett decennium av verksamhet har nu både den stora foajén och ytor som personalmatsal och konferensrum fått en välbehövlig översyn.

Hjärnorna bakom Spiras nya mysiga och mer jordnära look är Mia Isaksson, till vardags eventansvarig i Spira, och husets grafiska designer Jennie Palmér.

Vad ska vi kalla er nu?

– Inredare? Omgörare … idésprutor? Kreatörer – det är väl bra? Möbelformgivare?

De tittar på varandra och skrattar.

– Det har verkligen varit ett drömprojekt, fortsätter Jennie. Att pussla ihop allt och skapa en balans.

Efter en inspirationsresa genom Småland blev den röda tråden tydlig; Naturen skulle in.

– Vi ville mjuka upp de hårda materialen och har använt varma färger och mycket naturmaterial, som skinn, kork, rotting, keramik, och textilier. Med hjälp av mattor, växter och lampor har vi skapat olika miljöer, rum i rummen, med fler sittplatser än innan, säger Jennie.

– Hållbart och trivsamt, summerar Mia.

Vad var det ni ville skapa, som inte redan fanns?

– Ett häng! Att folk ska kunna sitta bekvämt, kanske ta ett glas vin. Att man bara kan slinka in som man är oavsett om man har varit här förut, säger Mia.

Ett andra hem

Målet har varit att fler ska trivas. Genom att utgå från de äldre i publiken slog man två flugor i en smäll.

– Är det en bra stol för dem är det en bra stol för alla, säger Mia.

Lokala leverantörer valdes ut för inköpen. Gamla möbler som varit för slitna har slängts, andra renoverats. Alla avdelningar har bidragit – med sömnad, måleri och kunnande. Elektriker, snickare och målare fanns ju redan i huset.

– Vi har slipat och målat, sågat itu bänkar så att vi har fått flera. Klätt om hur mycket som helst, gjort saker av spillvirke i huset, berättar Mia och fortsätter: 

– Jag har triggats av att tänka småländskt inte bara i material och leverantörer utan även spara pengar genom att tänka smart, till exempel genom att återbruka.

Men själva utförandet har varit ett teamwork, poängterar hon.

– Många i personalen ser Spira nästan som sitt andra hem och har verkligen velat göra det fint för alla.

Respekt för Wingårdh

Ambitionen med färg- och materialval var att hitta ett lugn.

– På scenerna är det mycket intryck och upplevelser. Då ska man kunna ha det lugnt här innan och i pauserna, säger Jennie.

Ett liknande tänk genomsyrar personalmatsalen på våning fyra, som nu går i dämpade toner istället för de tidigare knallgula köksluckorna och vita väggarna.

– De färgstarka prestationerna får var och en stå för. På eller bakom scenen, säger Jennie och ler.

Privat älskar båda projektledarna att hänga på loppisar och handla second hand – men de väljer helt olika prylar. När Jennie inspireras av ren, skandinavisk, design är Mia snarare ”helt wild”. I projektet har det ändå varit förvånansvärt lätt att enas, tycker de.

Men att få uppgiften att göra om ett helt kulturhus, redan snyggt designat – blir man inte lite skakis av det?

– Inte ett dugg. En utmaning absolut, men det var bara att fortsätta förvalta och lyfta den fina arkitektur som finns, säger Jennie.

– Däremot har Gert Wingårdh varit lite som ”ett spöke” i huset, haha. Det har funnits en viss rädsla… ”Vad ska Gert säga - om vi sätter den här hyllan här?”. Men vi har låtit magkänslan och behoven styra, säger Mia.

Kanske krävdes det tio år för att bo in sig, resonerar de.

– Jag tror till exempel inte att Gert heller ville att folk skulle stå upp i foajén och vänta på föreställningarna, säger Jennie.

Slutligen, hur nöjda är ni själva?

– 100 procent, säger Mia.

– Jag är nog mer än nöjd, säger Jennie.

Vad hoppas ni på mest just nu?

– Vaccin – och en foajébar!

Mia skrattar.

– Och öppna salonger, avslutar Jennie.

Privat gillar Jennie Palmér det enkla och sparsmakade. Mia Isaksson stil är mer vild. Men i omgörningen av Spira möttes de kreativa projektledarna i harmoni. FOTO: Lars Kroon