Juloratoriet
Musik Spelperiod: 14 dec - 15 dec

Juloratoriet

Mitt i pepparkaksbak och trassel med julbelysning presenterar vi ett säkert kort för att hitta julstämningen; Johann Sebastian Bachs älskade Juloratorium. Jönköpings Sinfonietta gör gemensam sak med tre körer och fyra solister när de fyller Kristine kyrka med stämning, välljud och värme.

Det sägs att omständigheterna vid uruppförandet av Juloratoriet var allt annat än optimala. Bach beskrev själv flertalet av musikerna och körsångarna som ”odugliga” utöver att de helt enkelt var för få. I vår version ges betydligt bättre förutsättningar med vår erkända orkester, tre förstklassiga körer, fyra nordiska solister och en spelplats i Kristine kyrka med en akustik som få andra kan mäta sig mot.

I Juloratoriet lyckades Bach förena många olika stilar och tankesätt. Det glädjefyllda och festliga står jämsides med vinterkyla och mörker. På samma sätt får evangeliets texter samsas med nyskriven och återanvänd profan musik. Han lyckades därmed på ett nästan genialt sätt göra ämnet nästan folkligt, och lätt att ta till sig.

Verket består av sex delar – kantater – som ursprungligen var tänkta att spelas vid sex olika tillfällen under julhelgen. I dag är det dock vanligast att flera (eller samtliga) delar framförs vid ett tillfälle. Det ger möjligheten att få höra just det stora omfång som oratoriet faktiskt innefattar. 

LÄS MER: "Som en gåva till publiken - man kan inte bli annat än glad!"

Medverkande

Jönköpings Sinfonietta
Dirigent Christian von Gehren
Körer Jönköpings Oratoriekör, Kristine Kammarkör, Jönköpings kammarkör
Solister Sven Hjörleifsson tenor, Oddur Jónsson baryton, Clara Thomsen sopran, Lena Haselmann mezzo. Ekot i eko-arian, sats 39 Flößt, mein Heiland, görs av Karin Edwardsson.

Program

Johann Sebastian Bach: Juloratorium BWV 248.
Kantat 1, 2, 4, 5 och slutkören ur kantat 6

Verkskommentarer

Johann Sebastian Bach (1685 – 1750) – Juloratorium. Kantat 1, 2, 4, 5 och slutkören ur kantat nr 6 

Johann Sebastian Bachs älskade Juloratorium hör liksom granen och klapparna till julens måsten. Det börjar med pukor och trumpeter! Men det ska också vara glädje och fest i musik avsedd för julen. “Jublen, lovsjungen, giv ära åt Herran!” Jubelkören försätter genast åhöraren i den rätta stämningen.

Men fader Bach har inte glömt den nordeuropeiska adventstidens mörker och kyla, och han skapar därför en vinterstämning vi kan identifiera oss med genom ensamma slag på pukan. Men så kommer snabba löpningar i stråkarna: det är brådskan att komma fram till Betlehem som illustreras så påtagligt! I den tredelade körsatsens andra avsnitt blir orkestern mindre, musiken mer lyrisk och stämningen kontemplativ.         

Evangelisten presenterar sig med de kända orden: “Och vid denna tid begav det sig, att ifrån kejsare Augustus ett påbud utgick, att hela världen skulle beskattas … Och när de voro där, så kom den tiden, att hon skulle föda.” Texterna till Bachs Juloratorium är, som man kan förstå, till största delen hämtade från Lukas 2:1-21 och Matteus 2:1-12.

Härpå kommer ett recitativ och en altaria som stannar upp för att betrakta det under som ska ske, och sångerskan ackompanjeras av en oboe d’amore. “Bered Dig, o Sion, med kärlekens längtan …” uppmanar hon, och kören (folket) svarar undrande “Hur skall mitt hjärtas längtan väl rätt välkomna dig?”, och det märkliga är att de gör det till den kända koralmelodi vi oftare förknippar med texten “O huvud blodigt sårat”. Naturligtvis var detta ett mycket medvetet melodival, och Bach visste att hans åhörare mycket väl kände till originaltexten. På detta vis gjorde han redan nu, när Jesusbarnet ännu låg i krubban, en liten antydan om hans kommande öde – törnekronan han fick bära på korset. I barockens stora verk finns ofta sådana finurliga, dolda budskap.

Av detta kan man förstå att Bachs Juloratorium egentligen är ett mycket lärt verk. Men Bach delade liksom med Shakespeare det ovanliga genidrag som innebar att han kunde uttrycka det djupt tänkta på ett både folkligt och enkelt sätt. Detta har bidragit till att Juloratoriet blivit ett av de mest älskade kyrkomusikaliska verken från barocken.

Till skillnad från Bachs Johannes- och Matteuspassion är Juloratoriet inte ett speciellt enhetligt verk. I själva verket består detta omfattande oratorium i sin fullständiga form av sex fristående kantater avsedda att framföras på Juldagen, Annandag jul, Tredjedag jul, Nyårsdagen, Söndagen efter nyår respektive Trettondagen. Idag är det emellertid praxis att man framför några av kantaterna vid ett och samma tillfälle.

Det är också intressant att Bach inte gjorde någon skillnad mellan profan och sakral musik, och att han inte alls drog sig för att använda ursprungligen världsligt tänkt musik ens i sitt Juloratorium. Redan den inledande jubelkören är exempel på detta. Bach lånade nämligen denna festligt majestätiska musik ur ett verk med världslig text: “Tönet ihr Pauken! Erschallet Trumpeten!” avsett att hylla drottning Maria Josefa av Polen-Sachsen på hennes födelsedag. “Bered dig, o Sion …” hämtade Bach ur sin världsliga kantat Herkules vid Skiljevägen.

Den första avdelningen (kantaten) avslutas med den ståtliga basarian “Konung, Herre i det höga”, och en riktigt älsklig julkoral i vars tyska originaltext några dimunitiver (Jesulein, Bettlein …) används för att visa hur obetydligt ett barns födelse kan vara ur jordiskt perspektiv – men i orkester­mellan­spelet är synsättet ett helt annat: där blir det åter pukor och trumpeter för att frammana bilden av en Konung i krubban.

I den andra kantaten är orkesterklangen annorlunda, här finns träblåsare medan pukor och trumpeter får vila. Den inledande orkestersinfonian anger stämningen: “Och där voro några herdar i den samma ängden …” Flöjt och violiner spelar ett “änglamotiv”, medan oboe d’amore och engelskt horn frammanar herdarnas musik.

Tenorarian “Fromma herdar, skynden snarligt” är nästan extatisk i sin iver att egga herdarna att färdas till Betlehem, och i koralen “Så märken nu det tecknet rätt!” betraktar de med häpenhet underverket.

Den stora körsatsen “Ära ske Gud uti höjden” symboliserar den jublande änglakören, och i den avslutande koralen “Högtlovad vare Herrens nåd” anslöt sig på Bachs tid hela församlingen i lovsången.

De tre avslutande kantaterna bildar tillsammans cirka sjuttio minuter av lika högkvalitativ musik som de tre första delarna. Fjärde kantaten är skriven för nyårsdagen och börjar med en tryggt vaggade körsats, och fortsätter efter Evangelisten med att basen och sopranen delar på ett finurligt stämfört arioso. Den följande ekoarian är ett unikt inslag där inte bara en extra sopran (som från fjärran svarar ”ja”) utan även en oboe får ekoeffekter. En lovsjungande koral med fina hornstämmor avslutar kantaten.

En jublande körsats inleder den femte kantaten – till söndagen efter nyår – med härligt barockgung. En altsolist besvarar körens frågor, där menigheten förundras över det himmelska ljus som förtär allt mörker. Ljuset som lyser upp den mörkaste tiden på året, men också mörkret i själen, är också ämnet för basens aria. Ljuset oroar Herodes. Han anar att hans makt kanske kommer att brytas. I trion för sopran, tenor och alt får även en soloviolin till slut en allt viktigare roll.

Den sjätte och avslutande kantaten i Bachs Juloratorium är avsedd för trettondagen. De trosvissa står starka i kampen och går segrande fram med budskapet om att ondskan är krossad – trumpeterna jublar!

Johann Sebastian Bach stod på höjden av sin karriär och hade varit kantor vid Thomaskyrkan i Leipzig i elva år, när Juloratoriet framfördes för första gången julen/nyåret 1734-35. Det var förvisso en stor framgång som hållit i sig genom århundradena, men i en skrivelse till stadens styrelse klagade Bach att han endast förfogade över åtta instrumentalister: fyra stadsmusikanter: tre violiner och en gesäll. ”Om vilkas kvalitet och musikaliska vetande min blygsamhet förbjuder mig att fälla något omdöme – men 18-20 vore absolut nödvändigt”. För att fylla luckorna måste han använda studenter. De vokala resurserna är elever, till antalet 55 – av vilka ”17 brukbara, 20 ännu icke brukbara och 17 odugliga – och dessa skulle fördelas på de fyra kyrkor Bach hade ansvar för. Kvar till varje kör blir 12 personer (tre i varje stämma). Man frågar sig alltså om det var med sådana resurser Bachs kantater, motetter, oratorier och passioner uppfördes. Omständigheterna var allt annat än idealiska.

Stig Jacobsson

Medverkande

Sopran

Mezzosopran

Baryton

Tenor

Ensemble

Jönköpings Sinfonietta

En småländsk orkester i världsklass.

Jönköpings Kammarkör

Jönköpings kammarkör bildades 1968 och har sedan dess varit en viktig del av regionens kulturutbud. Kören är fristående och leds av Annica Sjöstrand.

Kristine kammarkör

Dirigent: Karin Edwardsson.

Jönköpings Oratoriekör

Jönköpings Oratoriekör bildades 1950 av Karl-Olof Robertson, som var organist i och ledare för Huskvarna kyrkokör.

Relaterade artiklar

Musik
Artikel

Johannes sätter tonen för musiken

Johannes Gustavsson är ny konstnärlig ledare och chefsdirigent för Jönköpings Sinfonietta sedan oktober 2023. Han ser fr...

Musik
Artikel

Hallå där Viktoria Tolstoy

En av Skandinaviens främsta vokalister berättar om konserten med Jönköpings Sinfonietta 15 mars 2024.

Musik
Artikel

Jonas Valfridsson: Tonsättare med småländskt hjärta

Han började som gitarrist under uppväxten i Jönköping, men upptäckte att han hellre ville skapa musik än bli virtuos på...

Musik
Artikel

Med full fart och sprittande energi

Hon komponerar för att koppla av. Han har en ständigt pågående konsert i sitt huvud. Tillsammans garanterar paret maxima...